Ford Thunderbird 1959

Hej på er alla hobbyfordons entusiaster, här kommer en ovanlig historia om mej själv, en Thunderbird i mänsklighetens tjänst.

Jag föddes i Wixom Michigan den 18 april 1959, jag blev lackerad i colonial white och fick en röd-vit inredning (vinyl) samt en 300 hästars 4 portad 352:a under huven, följt av en cruise-o-matic och 3:10 utväxling i bakvagnen. Övrig utrustning bestod av styr- och bromsservo, vindrutespolning, sun-ray navkapslar, vita däcksidor, fender skirts och värmepaket.

Efter några veckors väntan ihop med andra T-birds och Linconls blev jag transporterad till östkusten (och jag som ville till Califonien). Här fick jag köra på en båt, jag måste erkänna att det var lite nervöst, min fjädring hade inte satt sej ordentligt än ifall det skulle bli blåsigt, då kunde jag mått illa och kräkts, men det gick riktigt bra. Nu är jag fastbunden på båten och det kommer en kille som öppnar huven och tar bort mitt batte---- (och nu följer båtresan, red. anmärkning).

Gnister och sprak, mums nu har jag fått strömmen tillbaks, nu är det bäst att orientera sej och kolla vad som har hänt, Tudor batteri kan det fungera? Bäst att kolla mina instrument. Bränsle kvarts tank, det är ok, oljetryck, temperatur och laddning är ok (du har nog listat ut att motorn går). Oj nu är det någon som lägger i driven, det är bäst att hänga med. Sniff-Sniff här luktar det jättegott, jag kör närmare bilen framför, sådär ja sniff-sniff, 98 oktan jag måste hamnat i himlen, nu har jag bara 88 oktan i tanken.

Hjälp-Hjälp tok fan du kör ju på fel sida av vägen du ska köra på höger sida, men vänta här nu, alla kör ju på vänster sida och nu möter jag en liten Ford med ratten på höger sida jag fattar ingenting. Oj nu svänger vi in på en parkering, vilket trevligt ställe, bara Fordar. Men va små och ynkliga dom verkar, få se nu, Anglia, Taunus, jag känner mig stor och stolt, hej Falcon, jag känner mig fortfarande stor och stolt, hej Lincoln jag känner mej stolt. Nu blir jag parkerad, få se nu vad det står på skylten, Välkommen till Ford Stockholm, va det allt, hoppas att det blir bättre.

Den 25 Juni 1959 startas jag upp och blir inkörd i en hall, två gubbar mumlar något om registrerings besiktning, ja- ja det är ok bara ni är snälla mot mej. Fniss-fniss ha ha ha ha fan ta bort måttbandet från karossidan det kittlas ju, jag får fnatt i stötdämparna. Tack. Allt ok på markplan. En gubbe går ner i smörjgropen, vad tyst det är, vad är det som händer, nej du, sluta med dä där tafsandet har du inte sett en sån grov kardanstång tidigare, Äckel. PHU nu är den här dagen över. Jag var så upprörd efter reg besiktningen att jag glömde datumet när jag blev hämtad, han som körde mej hette Ivan Hartly, han var Ford handlare i Mariestad. Jag tjuvlyssnade lite på Ivan och hans passagerare och förstod att jag var såld till en Ernst Skarp i Brännebrona. Äntligen, jag har fått en Husse.

Nu har jag kommit till Mariestad och blir registrerad i Skaraborgs Län, där blir jag tilldelad reg nummer R9000. Den tredje Juli 1959 kommer det en gubbe klädd i skjorta och hängselbyxer, händer och byxer är nerkladdat med torkad betong, han kommer fram och öppnar dörren, NEJ skitig gubbe, jag är redan såld, sätt dej inte här och skita ner min nya rena fina inredning. Samtidigt kommer Ivan och hälsar Ernst välkommen, VA har han, den skitiga gubben köpt mej, tydligen. Ivan erbjuder Ernst en provtur men han avböjer med kommentaren: Du har sålt tre Amerika Fordar till mej tidigare och alla har gått bra, så det gör nog den här också.

Nu bär det av söder ut på Riksväg 6, Jippi en tre kilometer lång raksträcka och Husse gasar, ja kom igen nu, jag behöver släppa loss alla 300 hästarna. Ja ja ja fy f-n va skönt. 110---130---170---185 km. Förbannade Kapitän 80 km. Vi svänger in till en BP- tapp för att tanka, det kommer ut en kille snyggt klädd i grönt med båtmössa på huvudet och säjer, Hej Chefen, Vadå chefen, Husse har ju en betongfabrik, har han en bensinstation också. Nu har jag tjuvlyssnat lite igen och förstått att Husse har en betongfabrik och en bensinstation med tillhörande café, det finns även en tvätthall och en smörjhall. Nu bär det iväg norr ut ca 400 meter, blink-blink högersväng och nu ser jag två garageportar, Husse öppnar den högra porten och kör in mig där, äntligen jag har fått tak över taket, jag har fått en HÅLK.

 

 

 

 

Husse och jag kamperar ihop i 12 år och ca 36000 mil, ja du läste rätt 36000 mil. Anledningen till alla milen är att T-birds har en mycket hög kvalité och att Husse skämde bort mej med smörjning och oljebyte fyra gånger om året. NU startar Thunderbird livet på allvar. Jag används som bruksbil genom alla åren och fick se många byggarbetsplatser och turistmål. Även ett flertal resor till Danmark som var ledande inom rörpressar för betongindustrin och Tyskland som var långt framme inom bygg och anläggning. Som sagt det blev många resor genom åren och jag kan inte berätta om alla men jag ska berätta om en Hissnande resa som jag aldrig glömmer.

På våren 1964 åkte jag, Husse och två andra betonggubbar till Hamburg för att kolla in det senaste inom bygg och anläggning. Vi skulle vara där i tre dagar, men efter första dagen på kvällen fick en av betonggubbarna ett meddelande att han skulle komma hem så fort som möjligt. Vi åker direkt sa Husse, nej nej sa betonggubben det går fortare att ta det första flyget imorgon från Hamburg till Torslanda och sedan till hemorten. Ok sa Husse, vi får väl se vem som kommer först till Torslanda. DEN resan som nu startade är inte sådär lämplig att i tryck beskriva. Jag och Husse bröt mot alla trafikregler som fanns och även dom som ännu inte var skrivna. Hur gick det? Jo vi kom först och fick vänta ett tag på att flyget skulle komma. Nu kom här en mycket förvånad betonggubbe som konstaterade att han gjorde fel val av transport. Sedan körde Husse hem betonggubben till sin hemort. På hösten samma år fyllde Husse 50 år, då blev han uppvaktad av betonggubbarna och fick en 50 cm hög tennpokal där locket var dekorerat med en örn (Thunder eagel?) och en text ingraverad som lyder "FÖRSTA PRIS TÄVLING MELLAN BIL FLYG HAMBURG GÖTEBORG". Hur tror ni jag kände mej då, jo universums stoltaste THUNDERBIRD.

 

 

 

                                                                                                                                                                                                                                                

Sedan kom sorgens år 1971, Husse hade ledsnat på mej för att jag var gammal, rostig och krånglade. Nu var jag både rädd och nervös, vad skulle hända med mej. Men så kom han som från himlen (han gick ner för garagenerfarten) den Svenske raggaren. Den här ynglingen har hört ryktesvägen att Husse inte ville att jag skulle bli en så kallad Raggarbil, så ynglingen ifråga har dagen till ära lånat en kavaj och trätt på sig sina snyggaste byxor. Husse granskar naturligtvis ynglingen och är nöjd med vad han ser och jag blir såld för 3500 kr.

 

 

 

 

 

 

 

Nu har jag fått en raggar Husse. Back on track. Dom fixar problemen med nödlösningar, sedan var det fest fredag till söndag. Snygga brudar satt i mina säten och jag hade stulen bensin i tanken. Nu var livet spännande i några månader. Våren 1972 blev jag inbytt hos en bilhandlare med kontoret på fickan. Efter några veckor kom nästa yngling med oljigt hår, han letade efter en muckarbil och tyckte att en T-bird var perfekt för detta ändamål, spänningen fortsätter.

 

 

 

 

 

 

En kväll var vi i en grannstad och busade så att handgemäng uppstod = ett j---a slagsmål. Vi vann, dom stack. Fredagen veckan efter kom det folk från grannstaden och letade efter en vit amerikansk bil. Personerna på stan frågade vad det var för modell men det visste dom inte, bara att det var en vit amerikansk bil. Jag och min nya raggar Husse var inte i stan den helgen men fick höra ryktet att folk från grannstan letade efter en vit amerikansk bil och misstänkte att det var nog oss dom letade efter, då målade Husse taket svart med RULLE. Helgen efter kom det ännu mer folk från grannstan, dom stoppade oss och frågade efter en vit amerikansk bil, men vi visste ju ingenting och mitt tak var ju SVART. PHU.

Livet fortsätter med brudar och stulen bensin och fart, så mycket fart att motorn skar.

 

 

 

 

 

 

Snart får jag en 312 Y-block med tillhörande två stegs automat. Vi raggade några månader till, sedan blev jag inställd i ett garage i 10 år.

1980 kommer det en yngling till garaget där jag står i förvar och det är gamle Husses grabb som fått körkort och vill köpa tillbaka mej, men det fick han inte för gamle Husse han sa TYDLIGT ifrån, DU KOMMER INTE HEM MED DEN DÄR ROSTHÖGEN, PUNKT SLUT.

Nu 1982 efter 10 år i förvaring blir det ägarbyte. Min karros svetsas upp och jag får en ny lackering och festandet börjar igen, nu kommer ägarbytena ganska tätt, jag hamnar i Karlsborg, Tibro och hos en bilhandlare i Alvestad och därifrån till Falkenberg.

 

 

 

 

1993 finns jag i Falkenberg, en solig dag kommer det en kille och granskar mej in i minsta detalj. Jag hörde vad han sa, citat: vilket j---a ök, slut citat. Hur kul var det på en skala 1-10, jo cirka 35. Ok, tidens tand har slitit en hel del på mej det måste erkännas. Trots uttalandet vill killen köpa mej, fast jag är avställd, jaha nu ska jag få en ny holk. Men vänta lite här nu, killen verkar bekant på nått sätt. Jag får ta en funderare på det här. Tänk Tänk Tänk.

 

 

 

Påskhelgen kommer killen igen med en lastbil med yoghurt reklam på, vad har yoghurt med mej att göra, jaha den är tom, jag ska tydligen in i det lilla hålet i bak på lastbilen. Nu kommer det en flakbärgare som dom vill att jag ska köra upp på, jag är lite höjdrädd men det får gå och jo jag kom in i det lilla hålet på lastbilen.

 

 

 

Hoppi-Hopp, skutt o skutt, gungeligung i 4 timmar. Nu har vi stannat, vad får jag se nu måntro? Dörrarna öppnas och jag ser en stor grön gräsmatta, ska jag bli en ko i mitt nästa liv. Nu kör vi ur lastbilen svänger höger och jag ser asfalt, tack det värmde. Kör vidare på vägen ca 500 meter och en BP bensinstation uppenbarar sig framför mej. Men va ända in i he---te det är ju gamle Husses bensinstation. Jag har kommit tillbaks till Brännebrona igen och nu vet jag vem killen är, det är gamle Husses stökige pojkvasker som hoppade i mina säten och spydde på mina mattor.

Nu börjar ytterligare ett nytt kapitel i mitt liv som Thunderbird. 29:de Maj blir jag besiktigad och får två stycken tvåor, svag frambroms och glapp i hjälpstyrarmen. Lill Husse fixar felen och nu kan vi börja åka igen. Mariestads Residensrally körs första gången 1993, det fullföljs med bravur och många äldre herrar kommer fram och frågar om det är Ernst Skarps gamla Thunderbird och det är det ju. Lill Husse har köpt tillbaks det gamla reg-numret R9000, så jag var igenkänd av många som var i byggsvängen på 60-talet.

 

 

 

 

Nu börjar festandet igen, Lill Husse tar gärna ett glas i goda vänners lag och nu åker vi på så kallade Crusingar lite var som helst. Bland annat Tv Crusingen i Varberg 1995 som arrangerades av kanal Ett programet Trafikmagazinet, Powermeet Västerås och veteranbils marknader som Södertälje Marknaden, Aros Marknaden och Onnaboda.

 

 

 

 

 

 

 

Resan till Onnaboda skäms jag för lite grann. Ni som har varit där vet att det är kraftiga uppförsbackar och vid ett tillfälle fanns det ett litet oljeläckage från min växellåda som blev ett större läckage när vi åkte i dom branta backarna, var hamnade oljan? jo på avgassystemet och följden av detta blev ett enormt oljerökmoln. Efter mej åkte en Dodge 1959 D500 Cabriolet, 500 måste vara kilometer i timmen för det var nog det han körde i när han passerade mig.

1996 får jag sällskap av en 1960 Thunderbird cabriolet och nu svalnar intresset för mej. Lill husse ägnar mer tid åt 60:an, men jag får hänga med till hösten 1997 då jag blir avställd igen. Nu står jag här igen och väntar på att något ska hända och det gör det med besked. Motor och växellåda lyfts ur och säljs till Sigtuna sedan plockas jag isär i minsta detalj.

 

 

 

 

 

 

Nu är det inte roligt att vara Thunderbird i människans tjänst. Ska ja bli skrotad nu eller? Nej det blir jag nog inte, för nu framför min front passerar mina bärarmar, fjädrar, styrstag och bakvagn nymålade. Nu kommer en motor från Skåne, en växellåda från Gillsad. och en stor kartong från mitt hemland Amerika med nya gummilister, ny inredning och kromjox.

 

 

 

Va kul nu är jag på gång igen, eller? Just det eller, nu händer inte ett skit på 19 ÅR.

Nu är det år 2015 tydligen dags att vakna igen. Det första jag ser är en massa plåtar som ser ut att passa till min kaross, bakskärmar, trösklar och framskärmar det var ju positivt och nu blir min underredsmassa borttagen. Nu har det blivit Augusti och Lill Husse kommer med en konstig kärra efter sin bil, det ser ut som att jag får plats på den där, den är lång och bred och mycket riktigt blir jag uppdragen på kärran, nu blir det spännande. Efter en kortare resa är vi framme vid verkstaden Svets o Slakt och sånt.

 

 

NU börjar den stora plåtslakten, mina skärmkanter, trösklar, stora delar av golvet och främre delen av höger framskärm tas bort och ersätts. Efter 11 veckors plågsamma bilförsök kommer Lill Husse och hämtar hem mej.

Väl hemma igen kommer Lill Husse med några konstiga balkar med påsvetsade grova plåtar på, han monterar en fram och en bak i mina stötfångarfästen och dom hör absolut inte hit, nu är han inte nykter. Nu dyker nästa konstiga kärra upp, den har inga körbanor men väl en pinne fram och en pinne bak. Brum-Brum, det låter utanför dörren, öppna så jag får se vad det är som låter. Hjälp stäng dörren, får nog tjuvtitta lite, Volvo 4200, stora hemska däck och två långa pinnar fram, den ser hemsk ut. Nej rulla inte ut mej till den där hemska grejen, HJÄLP. Nu står jag utanför garaget och skakar, dom långa pinnarna siktar in sig på min tröskel och den konstiga kärran rullas fram. Nu börjar Volvon rulla fram mot min tröskel, sänk för Hel---e så du inte kör på mej. PHU, dom långa pinnarna går under karossen. OOOOOOOOO nu bär det av uppåt och jag körs in mellan dom två pinnarna på kärran och Lill Husse skruvar fast dom konstiga plåtarna i pinnarna och Volvon backar ur. Jag hänger i en vagga, jag är 57 år, jag ska väl inte behöva hänga i en VAGGA.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu rullas jag in i garaget och blir parkerad. Det var ganska skönt att hänga i vaggan, jag får nog sova lite. ZZZZZZZZZZZ. Någon vecka senare blir jag utdragen och ställd utanför garaget, Lill Husse har hämtat en liten kärra med en låda på, en ståltank, slangar och två pallar med säckar. OOOOOO nu blir jag snurrad i vaggan och ställd på kant så jag blottar mitt underrede och jag som inte har några dörrar att skyla mej med, hoppas ingen kommer och ser mej så här blottad. Lill Husse tar en säck som tydligen innehåller sand och tömmer den i ståltanken, sedan går han till den lilla lådan på kärran och trycker på en knapp, då börjar lådan att brumma, den kallas för kompressor. Det som nu händer kallas för blästring, har ni inte råkat ut för det kan jag tala om att det gör FRUKTANSVÄRT ont, det fick jag utstå i ca 8 timmar.

 

Sedan blir jag renblåst från sanden som finns överallt i karossen och även med en dammsugare.

Dagen efter kommer Lill Husse med två stora och två små burkar färg, när dom öppnas och blandas sprider sig en stark doft i garaget, då får jag karossvärk. Nu blir jag ordentligt grundmålad och tack vare att jag hänger i vaggan kan Lill Husse snurra mej så att färgen kommer in överallt i trösklar och balkar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter ytterligare några veckor är det dags att återvända till Svets o Slakt för en sista justering inför lackering. September 2019 transporteras jag till Lackeraren som lackerar mej en lördag och på måndagen blir jag hämtad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter hemkomsten blir jag uppställd på pallbockar och Lill Husse kommer med en kartong som innehåller Innotec Spray Sealer, en form av underredsmassa som är fri från issocyanater och är ljuddämpande samt att smuts lossar lätt vid avspolning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trots att ingenting hänt på så många år, så har det hänt en hel del ändå. Lill Husse har utan min vetskap köpt hem bla nytt elsystem, avgassysten, bensintank, allt broms releterat, hjullager, ny kromade stötfångare,ny cellad kylare och säkert lite till.

 

 

 

 

 

 

Nu sommaren 2020 har mina axlar, bromssystem, instrumentpanel, elsystem, innertak, rutor och lite krom jox kommit på plats. Sedan hoppas jag att min inredning, motor och växellåda blir monterad, så om Gud är god och bråten håller kan jag nog få känna grus och asfalt under mina däck 2021, kanske på min födelsedag 18:de april eller 3:e juli, 62 år efter att Ernst Skarp hämtade mej hos Hartlys Bilaffär i Mariestad.

         Med vänliga hälsningar

            Thunderbird R9000